HARALD BERGENGREN

Som så många andra började jag med att tillbringa mycket tid med pappa i mörkrummet. Han var en skicklig och entusiastisk hobbyfotograf och jag såg till att suga åt mig så mycket jag kunde. I den vevan skaffade jag mig min första systemkamera. I flera år handlade det alltså om Tri-X, Microdol och Durst förstoringsapparat.

Så småningom kom de digitala kamerorna. De var väl inte så vassa i början och jag förblev skeptisk i flera år. Men i takt med produktförbättringen och de digitala redigeringsmöjligheterna vände det.

Än i dag har jag en ganska enkel och billig kamera men det funkar fint för mina behov. Jag tar en del naturbilder och lite arkitektur, men den stora utmaningen jag har framför mig är porträtt. Jag är lite periodare. Ibland kan kameran ligga kvar i väskan i månader innan den vaknar till igen.

​